Stärkelse som används i livsmedel kan vara utvunnet ur vilken lämplig växt som helst. Vanligast är stärkelse från vete, majs, ris, tapioka eller potatis.
Stärkelse kan användas för att förbättra en produkts konsistens eller som "mjöl" t ex maizenamjöl eller vetestärkelse i glutenfria mixer.
Vetestärkelse i glutenfria produkter
Den vetestärkelse som används i glutenfria produkter (SÄR/NÄR-produkter, produkter för särskilda näringsändamål) håller garanterat gränsvärdena
Vetestärkelse i allmänhet
Om stärkelsen kommer från vete skall detta deklareras på förpackningen
Modifierad stärkelse skall om den innehåller gluten deklareras enligt ovan
Undantag: Stärkelsesirap, dextros och maltodextrin av vete. Kornbaserad stärkelsesirap
Vetestärkelse innehåller förmodlligen mindre än 0,3g protein per 100 g torrsubstans, men eftersom producenterna inte kontrollerar dem lika noggrant så finns det en viss osäkerhet. Råvaran kan ligga över gränsen men om den blandas med andra ingredienser kanske det bara blir spårmängder kvar. En ledning får du om du läser ingrediensförteckningen, alla ingredienser ska deklareras i viktsmässigt fallande skala. Det som är mest av står först och det som är minst av står sist. Om vetestärkelsen står i slutet av ingrediensförteckningen kan nog risken bedömas som liten. Om du vill vara säker ska du ringa tillverkaren och fråga.
Stärkelsesirap av vete
Vid analys av vetestärkelsesirap har livsmedelsverket funnit spår av gluten (långt under gränsvärdet) i ett av fem prover, i de övriga fyra kunde inte gluten påvisas.
Annan stärkelse
ligger förmodligen också runt denna låga gräns av proteininnehåll från växten. Om man t ex är allergisk mot majs så är det inte uteslutet att man kan tåla majsstärkelse som ingår i olika produkter.
Modifierad stärkelse
används som förtjocknings-, och stabiliseringsmedel.
Stärkelsen (som kan vara från majs, ris, potatis, vete m fl) är bearbetad på enzymatisk, kemisk eller fysikaliskt sätt för att ge önskade egenskaper (alltså ej att förväxla med genmodifierat som är något helt annat)
MÄRKNINGSBESTÄMMELSE
Alla använda tillsatser ska kunna identifieras av konsumenten. Därför finns särskilda märkningsbestämmelser för dem. Alla tillsatser ska deklareras med funktionsnamn följt av antingen tillsatsens E-nummer eller vedertagna namn, till exempel ”konserveringsmedel E 211” eller ”konserveringsmedel natriumbensoat”.
FUNKTIONSNAMN
Funktionsnamnet anger vilken funktion tillsatsen har i livsmedlet. Det talar alltså om varför tillsatsen har tillförts. Det är inte tillåtet att deklarera tillsatser med enbart funktionsnamn, till exempel ”konserveringsmedel”, utan att ange vilket ämne det rör sig om.
UNDANTAG FRÅN REGELN
Det finns ett fåtal undantag från dessa märkningsregler. Ett är modifierad stärkelse, där E-nummer eller vedertaget namn inte krävs. Deklaration av modifierad stärkelse ska däremot kompletteras med uppgift om vilken specifik växtart den har framställts av och om den modifierade stärkelsen kan innehålla gluten.
Gilla 