Skriv nytt ämne ›› | Visa forumet Gluten och vete ››
| Av | Orkar inte! | |
|
Gäst K (Gästkonto) |
Orkar inte!Jag orkar inte! Jag är en kille på 16 år som har levt med gluten intolerans i mer än 2 år. Jag blir så #(%#" irriterad på detta! Finns inte alls många restauranger som ens vet vad gluten är! Dom är dåliga på att säga om en produkt är glutenfri. Som ex glukos sirap och sådant...AHH! Hur orkar alla ni med detta?! Jag har ont i magen varje dag även om jag äter glutenfritt...inget hjälper! Har testat mot allergier men det var inte det heller...testade även bakterier som gör magen i balans..HJÄLPER INTE HELLER! Hur ska man orka livet ut med detta? Jag gör det, men allt blir bara jobbigare för att inte så många "bryr sig" om oss. Jag tycker att det borde bli ändring på allt detta. T.ex När man ringer och frågar om en produkt. om den är glutenfri...då har dom stängt telefonslussen! Hur gör ni för att få reda på saker snabbt och veta att det är 100% säkert svar osv? Jag vet inte hur jag ska ta ut min ilska om detta...så därför skriver jag det här :( |
|
| Martina | Jag är rätt säker på att du kan beställa en bok härifrån med ett register på olika ingridenser om de e glutenfria. Jag brukar googla rätt mycket men har haft det hela livet så man lär sig. Sen att du har ont i magen, du är inte förstoppad? är rätt vanligt när man har glutenintolerans att man inte får i sig tillräckligt med fibrer, isåfall kan läkaren skriver ut medicin mot det som håller igång tarmen. Skrevs augusti 2009 | |
| Gäst K (Gästkonto) | Jag har fått ett slags "pulver" som jag fick äta ibland på morgonen tillsammans med yoghurt..det var något slags gummi ämne som bildar en "klump" i magen som håller den igång eller något. Jag har tyckt att det har hjälp lite, eller kanske jag som inbillar mig? Tyvärr så kommer besvären ändå :( Skrevs augusti 2009 | |
| Jessica | Så många gånger som jag känt likadant -JAG ORKAR INTE! Och så många gånger jag kommer fortsätta göra det =( Jag känner mig alltid besvärlig och i vägen, överallt så fort man skall ha något att äta! Det känns alltid som att ingen kan någonting och det slutar antingen med att jag äter en grönsallad utan någonting alls på eller att jag får ont i magen.. SKIT! Men sen kommer det helt plötsligt en bra dag, när jag kommer till en restaurang som har FULL KOLL och gärna hjälper till att fixa något som jag vill ha (istället för att äta det enda jag tål på menyn..). Det finns folk i matbranchen som faktiskt är intresserade av att hjälpa till och förändra vår situation =) Och om inget annat funkar så är ju tabletten på väg!! =) Kollar man amerikanska forningen så beräknas pillren vara ute på marknaden redan nästa år och då jäklar skall jag beställa hem så många tullen bara släpper igenom!! Håll ut, fortsätt tjata på restauranger och cafeér om att de skall fixa mat till ALLA! Det kan bara bli bättre =) Kram till dig, hoppas din mage mår bättre snart! Skrevs augusti 2009 | |
| Evangeline | hej mitt namn är Evangeline för två dagar sedan fick jag reda på att jag inte tål vete mjöl, hela min värld rasade samman jag är 24 år.det är mycket jag aldrig mer får äta,jag får inte leva som vanliga människor.jag förstår precis hur du känner.jag blev medlem här så man inte ska känna sig så ensam.behöver du någon att prata med så skriv gärna till mig.mitt råd till dig är att tänka att du är inte ensam. kram Evangeline! Skrevs augusti 2009 | |
|
| ||
| Camilla | Min värld rasade för ca 1 år sen när jag fick reda på att jag är allergisk mot mjölkprotein och kött. Väldigt ovanligt och väldigt jobbigt! Har känt mig väldigt ensam om detta. Idag har jag lärt mig att leva med dessa allergier och hemma går det jättebra. Problemet är när man ska ut och äta. Restaurangerna har ingen koll och vem blir lidande? Jo jag med allergierna. Jag blev iallafall bättre men efter ett tag sämre igen. Jag trodde att jag hade fått fler allergier och åkte för att reda ut detta. Råkade komma till en hudspecialist som konstaterade att jag har nässelutslag i hela magen och tarmen. Det gör att jag har haft ont i magen mer eller mindre hela tiden, varit väldigt svullen och haft diarre från och till. Dessutom sa läkaren att tarmen knappt kan ta upp någon näring vilket har resulterat i att jag har varit konstant sjuk. Jag vet inte om man kan få nässelutslag invärtes vid gluten? Jag fick iallafall utskrivet "vanlig" allergimedicin och det har hjälpt mig otroligt mycket. Jag är av med mina magsmärtor och får inte såna kraftiga reaktioner om jag råkar få i mig något jag inte tål. Svullnaden är kvar ännu men jag har ju inte ätit medicinen så länge. Ingen annan läkare har "vetat" om detta och alla har bara sagt att det inte finns någon medicin och att jag måste lära mig att leva med det. Naturligvis kan jag ju inte äta det jag är allergisk mot nu heller men mitt liv har blivit mycket lättare och jag behöver inte få ångest varje gång man ska äta ute ifall det skulle vara någon liten rest nånstans. Hoppas detta kan hjälpa lite. Lycka till. Skrevs augusti 2009 | |
| Gäst K (Gästkonto) | Haha, det är ju inte så kul att läsa när ni skriver att era liv har rasat samman för att ni inte kan äta något som ni har kunnat innan. Man lär sig leva med det. Men dessa tabletter verkar ju intressant! :) Skrevs augusti 2009 | |
| Martina | tänkt på att de flesta mår faktiskt bra, det enda vi behöver är att äta rätt, att livet rasar samman för man inte tål allt kan jag inte förstå, finns så mycket värre sjukdomar där inget hjälper Skrevs augusti 2009 | |
| Camilla | Klart att det finns sjukdomar som är värre och obotliga. När man lämnar bort allt man är allergisk mot och ändå ständigt har ont i magen, huvudvärk, fruktansvärd trötthet, illamående mm då känns det som livet "rasar" ihop.. Man gör allt man kan men ändå mår man inte bra. Att "bara" äta rätt är inte så lätt när det man är allergisk mot finns i nästan allt. Ibland märks maten fel pga producenternas okunskap och hur ska man då kunna äta rätt och må bra? Nu har jag ju personligen fått rätt hjälp och mår mycket bättre och då lär man ju sig att leva med sina allergier och må bra. När det var som tyngst och man mådde som sämst kändes det ibland som om världen rasade, åtminstone för mig. Sen hämtar man sig och lär sig med tiden. Skrevs augusti 2009 | |
|
| ||
| Gäst K (Gästkonto) | Jag förstår precis hur du känner, har vetat om min gluten i snart 4 år och tycker fortfarande det är lika jobbigt och tråkigt. Att det finns andra sjukdomar som är värre hjälper liksom inte att tänka på, psyket fungerar inte så. Har nog känt mig konstant bitter sedan jag fick min diagnos... Känner mig ofta deprimerad och ledsen, så var det inte förut. Tyvärr har man ju inget val, det är bara att äta glutenfritt resten av livet - men jag förstår din frustration MYCKET väl. Håller tummarna för den där tabletten som ska komma ;) Skrevs september 2009 | |
| Gäst K (Gästkonto) | Ja, mirakeltabletten! När lär den komma? Detta året? / Niklas Skrevs september 2009 | |
| Gäst K (Gästkonto) | Jag förstår inte riktigt det jobbiga i det hela, tvärtom! Jag har fått reda på för bara ca en månad sen att jag inte tål gluten, och det var så skönt att få den infon! Till och börja med så mår jag för en gångs skull bra, för första gången på över två år. mitt liv har blivit mer normalt nu än vad det varit på väääldigt länge. Dessutom så finns det ju mycket glutenfria produkter i nuläget, man får inte vara allt för kräsen bara. Och när det gäller att vara jobbig i restauranter och dylikt... var jobbig. Det är deras jobb att ge dig service. Det är det de får betalt för. Jag är jobbig nästan jämt...! ;) Skrevs september 2009 | |
| Gäst K (Gästkonto) | Nu får ni ge er! Jag har varit glutenintolerant hela mitt liv. Förstår också att omställningen är jobbig, men knappast så jobbig som ni får det att låta. Ni som har olika allergier, eller som trots glutenfri diet har ont förstår jag men endast glutenintolerans är ingen tung börda i normala fall. Jag har aldrig upplevt några problem med den glutenfria dieten. Påtvingad GI kan man ju kalla det? Till och med när jag var i Italien i somras fanns det glutenfria pizzor. Det går alltid att hitta alternativ. Hela världen kan faktiskt inte ställas om bara för att en liten del inte tål gluten. Skrevs oktober 2009 | |
|
| ||
| Martina | jag håller med dig som skrev sist, klart att de e synd om de som inte får magen att fungera. Jag har också haft glutenintolerans hela mitt liv, men som någon skrev, (jag var ju så liten så jag inte minns hur dålig jag var) så borde de på ett sätt kännas skönt att få en diagnos när man mår så dåligt, för mina föräldrar var det en otrolig lättnad när de "bara" var gluten eftersom jag i princip var döende innan jag fick rätt diagnos, jag var otroligt undernärd bilderna på mig som 1 åring är hemska man ser hur dåligt jag mår med en jätteuppsvälld mage. Det jag menar är att visst så är det jobbigt, de e jobbigt att äta ute och så, men man slipper må dåligt (de flesta då er andra e de synd om)de händer att man får i sig fel mat men nu är jag så van så de händer väldigt sällan och då mår jag lika bra som alla andra, jag behöver bara använda huvudet mer än andra när jag ska äta :) blev imponerad av en 11 åring som bor granne med mig som fick sin diagnos, hon sa att skönt att slippa ha ont i magen nu när jag vet varför jag har haft det, och du har ju klarat leva med det så då klarar jag det med :) moget sagt!! Skrevs november 2009 | |
| Gäst K (Gästkonto) | Tycker det är oerhört barnsligt att säga emot när någon upplever celiakin som jobbig. Det är trots allt en kronisk sjukdom, och jag förstår mycket väl att allt kan kännas jobbigt ibland då. Oftast är dieten inget jag tänker på, det har ju blivit en naturlig del av vardagen. Men alla har vi dåliga dagar och då är det absolut skönast att få skriva av sig där man vet folk förstår. Ingen vits att prata med någon som inte har celiaki, dem tycker såklart inte det är hela världen. Jag vill nog påstå min värld rasade samman en del när jag fick diagnosen, visst var det även otroligt lättande att äntligen få veta varför man mådde dåligt och hade ont. Men det är en stor omställning, allt ska bort och bytas ut. Jag har till och med skrubbat rent brödrosten :). Skrevs november 2009 | |
| Kristina | Vad skönt det är med ett forum där alla är "drabbade". För på så sätt kan man få skriva av sig. Och att någon tycker världen rasar (vilket jag känner igen mig i då min dotter fick diagnosen), någon tycker - tjata inte osv, så kan jag känna igen mig där oxå. Det är bättre om man mår bättre, vilket de flesta ju verkar göra efter ca 2 veckor. Och det blir lättare, när man lär sig att lusläsa innehållsförteckningar, baka och laga egen mat. Men - det är ofta ett rent he---te när man ska äta ute. Särskilt med ett barn, som man först lockar till att äta, och sen inte får äta :-( Nu har jag oxå fått skriva av mig och det känns lite bättre ;-) Skrevs januari 2010 | |
