Skriv nytt ämne ›› | Visa forumet Gluten och vete ››
| Av | Min historia................. | |
| Mia | Min historia.................Hej! Jag har haft celliaki sen jag föddes 1967, och höll på att stryka med. Jag såg tydligen ut som ett #Biafrabarn# med uppsvälld mage och tunna armar och ben och utstående ögon. Min mamma blev anklagad för att missköta mej. Men när jag var 9 månader kom de fram till att jag inte tålde gluten (och mjölk-som jag växte ifrån). Jag har fått berättat för mej att jag var ett av de första barn i Sverige som som fick diagnos och överlevde. Kunskapen om kosthållningen var inte så stor och några glutenfria produkter fanns inte.Det var jättesvårt för min mamma att hitta alternativ. Och att förklara min allergi för folk......På barnkalas fick hon höra att det skulle alltid vara så mäkvärdigt med mej.I skolan tittade alla på mej för att jag fick annan mat än dom.Och i den åldern vill man vara som alla andra. Idag vet alla vad glutenallergi är och det är himmla skönt faktiskt. Jag är inte så annorlunda längre. Det finns massvis av alternativ och man kan tom få glutenfritt bröd till hamburgaren man köper ute. Och glutenfria glassstrutar i glasskiosken ibland. Det är rena himmelriket att handla glutenfritt i välsorterade mataffärer. Färdiga såser och korv t ex. är anpassade till oss. Vi var i Italien nu i Juni och jag hade jättemycket pasta med mej. Men det hade jag inte behövt...dom hade rispasta i affärerna. Den var jättegod. Jag har sett den i hälsokostaffärerna här hemma. Men jag behöver inte köpa på ett tag . Jag hade ett ton med mej hem ;) Det är ganska lätt att vara glutenallergiker idag.Men hade det funnits ett botemedel så hade jag tagit det med det samma! Min minsta son har tyvärr oxå fått glutenallergi. Jag kände igen det med det samma och slutade med vällingen. När jag berättde på BVC vad jag misstänkte så sa dom att jag måste ge honom gluten igen. Så att dom kunde ta en biopsi för att se om tarmen var skadad. Det var hemskt att börja ge honom igen. Hans mage svullnade upp och han fick ont. Det var som att ge honom gift. Jag mådde jättedåligt av det. Men det underlättar om man har diagnosen. |
|
